Partesmodellen – en arbetsgång

PARTESMODELLEN – FRÅN TANKE TILL TALARSTOL

Partesmodellen kan enklast beskrivas som en arbetsgång för talare. Dess fem ursprungliga delar användes redan under antiken medan första och sista steget i den modell som presenteras här har tillkommit senare. Med fördel kan du låta partesmodellen vara en naturlig del i varje förberedelse inför dina muntliga framförande i alla ämnen.

 

1.     INTELLECTIO (att förstå)

 I det här skedet gör du en retorisk analys utifrån, där följande frågor är bra att ställa sig:

  • Vilka är åhörarna?
  • Vilken är målgruppen?
  • Vilket är syftet med talet?
  • Vad vill jag uppnå?
  • Vilken typ av tal ska jag framföra?
  • Vilket är sammanhanget, kontexten?
  • När och var ska jag tala?

2.     INVENTIO (att finna)

Nu är det dags att leta material, samla stoff. Stoffet ska belysa, förklara och förstärka de egna tankegångarna. Oftast samlar vi stoff redan i inledningsfasen av förberedelserna, vi arbetar inte lineärt utan snarare i ”loopar”, vertikala cirklar.

Oavsett om ämnet är fritt eller givet är det viktigt att börja söka idéer i egna erfarenheter och kunskaper. Eget intresse och engagemang för ämnet gör det lättare att också skapa intresse hos åhörarna. Sedan kan du komplettera med stoff från många andra källor. Tänk dock på att använda dig av de källkritiska principerna när du väljer material.

De sex frågornas metod
Antikens retoriker utvecklade en metod för att via sex olika frågor skapa förutsättningar för olika tankar och infallsvinklar. Frågorna är tänka att hjälpa talaren att vara kreativ och kunna spåna fram ett första underlag till sitt tal.

Frågor att ställa sig:

  • Vad?
  • Vem?
  • När?
  • Var?
  • Varför?
  • Hur?

Ibland kan frågan och med hjälp av vad? göra insamlingen av stoff enklare.
Exempel: 
”Syftet med mitt tal är att med hjälp av bilder från en olika cykeläventyr inspirera fler till att prova på Downhill”

Brainstorma

Att bara låta idéerna flöda är en teknik som används för att släppa loss kreativa tankar. Under begränsad tid låter man, ocensurerat, så många idéer som möjligt att flöda utan någon speciell inbördes ordning. Om du inte tycker att du har något intressant att berätta om dig själv kan du skriva upp ämnen du skulle vilja veta mer om. Man kan lista tankarna, eller samla orden, i en tankekarta eller i ett tankemoln.
Verktyg för att göra mindmaps online: https://bubbl.us/      popplet

Listning

Använd dig själv, ditt kunnande och dina erfarenheter. Vad är jag speciellt bra på eller särskilt engagerad i? Vilka är mina intressen och vad har jag varit med om.
Skriv en lista med alla ord du kommer på och använd listan för att markera ord som kan vara bra att ha som utgångspunkt för ämnesval eller som förstärkande material. Söker du ämnen för argumenterande tal kan du göra listor genom att titta i tidningar och skriva upp ämnen som är värda att debattera.

3.     DISPOSITIO (att organisera och strukturera sitt tal)
Den grekiske filosofen  Platon skrev hur ett väl sammansatt tal, precis som en människa, skulle vara ett eget helt, med både huvud, kropp och fötter. Huvudet motsvarar talets inledning, kroppen talets mittparti/avhandling och fötterna avslutningen.

Ett tal ska alltså ha en början, en mitt och ett slut. Nu skiljer sig dispositionen i viss mån åt mellan olika tal, t.ex. ett informerande och ett argumenterande tal. Om vi börjar med det informerande talet ser en mer detaljerad modell ut så här:
I. Inledning – exordium

  •  Skapa intresse, uppmärksamhet och välvilja
  • Presentera talets huvudtanke
  • Presentera dess huvudpunkter – partitio

 

II. Avhandling 
1. Huvudpunkt
a. underpunkt
b. underpunkt
2. Huvudpunkt
a. ev underpunkter
b. ev. underpunkter
3. Huvudpunkt
a. ev. underpunkter
b. ev. underpunkter

III.  Avslutning – peroratio
1. Sammanfatta så att publiken kommer ihåg
2. ”Knorr” – ge publiken en bra känsla.
3.  Se till att publiken förstår att talet är slut.

Avhandlingen/mittpartiet
Då mittpartiet utgör den största delen är det lämpligt att arbeta med den först. Det är också lättare att formulera en bra inledning och avslutning när man har helt klart för sig vad mittpartiet egentligen innehåller.

Huvudpunkter och huvudtanke
Tänk på att en människa som mest kan hålla sju punkter i huvudet samtidigt. I princip räcker det därför med 3-4 huvudpunkter för ett tal på några minuter.  Med hjälp av huvudpunkterna kan du sedan i några få ord sammanfatta talets huvudtanke.  Huvudtanken blir den röda tråd som binder ihop talets delar. En risk med att göra en avhandling i punktform är att talet blir som en tradig faktakatalog. Genom att du har en röd tråd – ett tema – blir risken för det mindre. Håll intresset vid liv genom att lägga in berättelser, illustrationer, personliga erfarenheter.

Fyra strategier för att disponera mittdelen

a) Ämnesvis: Dela in ämnet i klara delar så att du och publiken lätt kommer ihåg dem. Ditt ämne kanske är choklad. Du tar i tur och ordning upp chokladens effekter, dess historia, tillverkning och vilken roll den spelar i dagens samhälle.

b) Kronologiskt: Ofta lämpar det sig att presentera stoffet kronologiskt, i tidsföljd. Först kommer, … och sedan kommer … och till sist … Om man till exempel ska berätta om fotbollens utveckling som sport kan man börja berätta om var och när  man började spela fotboll och därefter gå framåt i tiden. Alternativt kan man börja i nutid och gå bakåt i historien. Ska man demonstrera eller instruera om något är en kronologisk, stegvis disposition ofta det självklara valet; tänk på tv-kockarnas presentationer i rutan.
Ibland kan det vara bra att bryta den kronologiska ordningen. Om du ska tala om Martin Luther King kan du börja med att berätta hur han blev skjuten. Då har du skapat intresse för att höra mer om varför han mördades och kan komma in på vilka åsikter han stod för.

c) Rumsligt: Att disponera stoffet rumsligt innebär att man med en fysisk miljö som utgångspunkt förflyttar sig från en plats till en annan: beskrivning av ett hus utifrån och in, vägen från en plats till en annan. Väderleksrapporter i tv är ett bra exempel på rumsdisposition. Den startar i en allmän överblick och går därefter i geografisk ordning från plats till plats. Den rumsliga dispositionen är vanlig i informerande tal. Ska du t.ex. berätta om latinets spridning till olika språk i Europa, så börjar du med att berätta om ursprunget i Indien, sedan om Italien och till slut om hur man kan hitta latinska ord i europeiska språk.

d) Orsak och verkan – problem och lösning
Här disponerar man talet på två alternativa principer. Antingen börjar man med orsaken till något och visar på vilken verkan det får eller har fått. Eller så börjar man med resultatet, verkan av något, och granskar bakgrundshistorien. Detta är en utmärkt disposition för det argumenterande talet eftersom den kan ge förslag på tänkbara lösningar på olika problem. Till exempel: ”Bilavgaser skapar dålig luft i städerna, satsa på kollektivtrafik”.

Tips på inledning och avslutning hittar du här.

4.     ELOCUTIO (att formulera)
Här ska du välja lämpligt språk och finna de rätta orden.

Nu ska de uppslag och tankar man kom på under inventio, och gav struktur i dispositio, kläs i ord. Innehållet, orden man använder, ska passa till:

  • åhörarna
  • talets syfte
  • situationen
  • platsen
  • dig som talare

Hur vill man påverka åhörarna? Vilket intryck vill man göra på dem? Informera? Roa? Väcka medkänsla? De studier som gjorts angående stilnivå och påverkanseffekt är ganska entydiga: Ju ledigare stilnivå, utan att gå över gränsen för det passande, desto bättre kommunikativ effekt. (Anders Sigrell).

Ett naturligt språk som passar både talaren och publiken ökar möjligheten att nå fram med budskapet. Om man måste använda svåra ord, är det viktigt att visa respekt för lyssnarna genom att förklara dem.

Fogeord
Fogeord, sambandsignaler, hjälper åhörarna att följa talets röda tråd och är en hjälp för talaren i manuset. Det kan vara ord eller satser som gör dispositionen tydligare:

  • För det första, för det andra…
  • Då var det så, men nu är det så här…
  • Det låter ju bra, men det finns problem
  • Här i Sverige, men ute i världen…
  • Ju… desto…

Retoriska figurer

För att göra språket så uttrycksfullt som möjligt, är det vanligt att använda retoriska figurer. Här är några att börja med:

  • tretal (uppräkning av tre saker): Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. 
  • anafor: I en anafor inleds en rad meningar med samma ord eller fras. En väldigt känd anafor finns i talet I have a dream av Martin Luther King. Där upprepas frasen ”I have a dream” en rad gånger, nästan som ett mantra.
  • allitteration (orden i ett kort budskap börjar på samma bokstav eller stavelse, ”Volvos värde varar”– här även tretal)
  • antites (motsats: svart-vitt, rik-fattig, hög-låg)
  • retoriska frågor (i stället för att göra ett påstående ställer man en fråga med ett givet svar: ”Vill du bli lyckligare?”
  • Liknelse: liknelsen är ett bildspråk där man gör en jämförelse för att skapa en språklig bild: (Han är som ett svin, Du är som en ros).
  • Metafor:  Metafor betyder överföring. Det innebär att man överför ett uttryck eller begrepp från ett sammanhang till ett annat och ger begreppet en annan betydelse än vad det egentligen har: Matchen var ett krig, Hammarby gick upp, men Mjällby blev kvar på perrongen.

    Här kan du läsa mer om stilfigurer.  

Undvik onödiga småord
Plocka bort alla onödiga och störande småord, som: typ, liksom, alltså, precis, vad heter det, ääh etc. Om man inte gör det, kanske åhörarna hakar upp sig på dem, tappar tråden och till slut inte längre lyssnar på anförandet.

Samspel med kroppsspråket
Det är inte bara viktigt att de rätta orden, utan även att med hjälp av gester, tonfall och pauser göra talet uttrycksfullt. Läs mer om detta under actio – det sjätte steget i partesmodellen.

5.     MEMORIA (att memorera och skriva manus)

Memoria är alltsedan antiken en viktig del i arbetet med att framställa ett övertygande tal. Som stöd i memoreringsarbetet fanns då en särskild minnesteknik, där de olika rummen i ett hus var symboler för talets olika delar. Idag behöver vi inte lära oss talet utantill, vi använder olika typer av manus.

Stöd för minnet 
Stödord och/eller tankekartor är ett enkelt och utmärkt stöd för minnet. Talkort för stödord eller minnesanteckningar görs enkelt av ett fjärdedels A4-ark i styvt papper.
Förbered och numrera ett kort per huvuddel av talet.

Öva, öva, öva!
Ha som mål att lära dig talet så bra att du blir relativt oberoende av dina talkort. Först då finns möjlighet att skapa direktkontakt med publiken. Tänk på skillnaden mellan en talare som läser innantill ur sitt manus och en talare som talar fritt, som kan lämna sitt manus och spontant ställa och besvara frågor. Vem av dem lyssnar vi helst på?

6.     Actio (att framföra)
Om du har förberett ditt tal riktigt väl i memoria, har du så att säga ”krattat manegen” för actio – framförandet. Här övas kroppsspråk (actio) och röstbehandling (pronuntiatio), som båda är av stor vikt för helhetsintrycket av talet och talarens möjlighet att övertyga.

Redan under antiken insåg man att framförandet var avgörande för talets genomslagskraft – och det gäller fortfarande. Demosthenes fick en gång frågan om vad som var det allra viktigaste för att ett tal skulle engagera åhörarna. ”Framförandet”, blev hans svarSom det näst viktigaste då? ”Framförandet”, svarade han återigen. Men som det tredje viktigaste, vad är det? ”Framförandet”, sa han bestämt.

Kroppsspråket
Vad är det då som ingår i kroppsspråket? Vad behöver man tänka på för att göra ett lyckat framförande?

Det viktigaste verktyget är ögonkontakten. Att sprida den, vila lugnt med blicken på åhörarna – det ger ett trovärdigt och behärskat intryck.

Att visa känslor med hjälp av gester och mimik, så att de passar ihop med det talaren säger. En god, avspänd hållning – liksom gester och mimik – förstärker intrycket av det som sägs och av talaren. Hållningen är också en förutsättning för att kunna andas rätt. Hållningen och andningen är i sin tur förutsättningar för att rösten ska fungera väl.

Här finns fler tips om kroppsspråk och ögonkontaktens betydelse. 

Rösten
Rösten är förutom kroppsspråket vårt viktigaste instrument för att göra ett gott intryck på lyssnaren.

För att rösten ska fungera bra behöver vi vara avspända, ha god hållning och andas rätt – med magen, inte med bröstet. Det gäller att tala tydligt, med god artikulation, så att åhörarna kan uppfatta vad som sägs. För att det som sägs ska bli intressant att lyssna på behöver man betona viktiga ord, tala med variation och anpassa talhastighet, intonation (melodi), pausering och volym efter situationen.


Här kan du läsa mer om hur man kan sprida känsla med rösten. 

 

7. EMENDATIO (Utvärdera, korrigera eller fullkomna)

I emendatio går du igenom vad som fungerade bra respektive vad som kan göras bättre och vad som eventuellt bör undvikas vid framtida framföranden.

Under emendatio kan man också göra en utvärdering utifrån önskat utfall. Var argumenten tillräckligt tydliga? Hur ska vi göra detta ännu bättre?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *