Upplysningen

Upplysningen

När?
1700-talet.

Varifrån kom idéerna?
Upplysningen uppstod i Frankrike, men fröet till upplysningens idéer föddes i England. Där infördes efter en ny period av oroligheter ett nytt styrelseskick. Tidigare styrdes landet enväldigt av kungen – men nu fick parlamentet mer inflytande.

Denna förändring grundade sig mycket på samhällsvetaren/filosofen John Lockes tankar. Locke ansåg att alla människor är födda med naturliga rättigheter som inte får inskränkas. Han förespråkade maktdelning mellan härskaren och dennes undersåtar. Om denna överenskommelse bryts måste folket ha rätt att avsätta sin härskare och tillsätta en ny.

Det engelska styrelseskicket blev en viktig förebild för franska filosofer som tog med sig dessa idéer till Frankrike – ett land som styrdes av en enväldig kung. Tankarna spreds sedan vidare av författare och filosoferVoltaire, Rousseau, Montesquieu och Diderot.

Förnuft, vetenskap och frihet
Upplysningstidens representanter betonade förnuftet och ville få människor att tänka självständigt istället för att blint följa auktoriteterna. Med kunskap som grund skulle människan handla klokt och förnuftigt, och skulle därmed kunna leva lyckligt. Man förespråkade åsiktsfrihet (tryckfrihet, religionsfrihet etc). De hävdade att människor har naturliga rättigheter: alla är födda fria och lika och alla har rätt till liv, frihet och egendom. Därmed var de emot slaveri, och livegenskap.

Naturvetenskapens utveckling var viktig för upplysningens idéer. Den viktigaste vetenskapsmannen på det området var engelsmannen Isaac Newton (1642-1727). Mest känd är Newton för upptäckten av tyngdlagen eller gravitationslagen. Med hjälp av denna kunde solsystemets uppbyggnad förklaras matematiskt – utan inblandning av religionen. Precis som den uppdiktade Robinson Crusoe grundade Newton sina kunskaper på experiment och erfarenheter, det som kallas empiriska studier. Newton iakttog, samlade fakta, experimenterade och drog slutsatser.

Uppfinningar och upptäckter skulle vara till praktisk nytta för människan. Den här betoningen av det nyttiga kallas utilismen. Det var därför ingen slump att det stora franska uppslagsverket, Encyklopedien, innehöll så många artiklar om det praktiska livet.

Encyklopedien

Vart efter 1700-talet gick stod det klart att varken kungar eller kyrkan hade oinskränkt makt över sina undersåtar längre. Maktförhållandet mellan män och kvinnor skulle däremot inte komma att förändras i någon större utsträckning. Trots att upplysningens män talade om grundläggande fri- och rättigheter hade de ingen avsikt att förändra kvinnornas ställning i det nya samhälle som de ville skapa.

Tvivel på religionen
När kunskapen ökade började man alltmer tvivla på kyrkans lära. Människor blev tveksamma, Några trodde visserligen fortfarande på vad kyrkan sade – men också att Gud dragit sig tillbaka och övergivit sin skapelse. Den trosåskådningen kallas deismen. De som helt vägrade att tro på att Gud fanns var ateisterna. Eftersom ingen kunnat bevisa Guds existens på vetenskaplig väg fanns han inte heller.

En borgerlig rörelse
Det var inte bönder, pigor eller arbetare som skulle lära sig tänka självständigt. Upplysningen var ingen massrörelse, utan en borgerlig idéströmning som mest var en fråga för adeln och de bildade kretsarna. Städernas medelklass fick slåss för sin ställning i samhället. Genom studier och hårt arbete skulle dessa visa att de dög, trots att de saknade adliga stamtavlor.

För den breda massan hände inte så mycket. De flesta levde som bönder på landsbygden, där de hyrde olönsamma jordbruk av rika godsägare. I fattigdomens tider flydde många till städerna, där de lockades av rykten om förtjänster i fabrikerna. Oftast utnyttjades bönderna som billig arbetskraft och led ännu större nöd. De fattiga blev fattigare, de rika blev rikare.

Upplysning och revolution
Det hårda livet gjorde att människor fick upp ögonen för vad upplysningsidéerna egentligen handlade om – jämställdhet och människovärde för alla. I Frankrike började röster höjas för reformer. De rikas makt skulle brytas och alla skulle vara ekonomiskt jämställda. Kungen och militären försökte kväva tankarna om reformer hos folket. Men till slut kunde de inte så emot. År 1789 stormades fängelser Bastiljen av uppretade folkmassor. Franska revolutionen hade börjat. Tankarna om frihet, jämlikhet och broderskap blev blodigt allvar.

Det paradoxala var att jämställdhet och broderskap endast verkade gälla det egna landet. Hur förklarar man annars att både England och Frankrike erövrade kolonier i andra länder och underkuvade invånarna där?

 Upplysningsidéerna i litteraturen
Upplysningens idéer bärs till en början upp av livet i städerna och den allt större medelklassen. Läsningen av tidningar är kopplad till caféer och politiska klubbar, som var en utpräglad manlig miljö.

Tidningarna var viktiga för att kunna nå ut med upplysningsidéerna till många människor. Många populära böcker publiceras först i tidningar som följetonger där de är ämnade att locka till fortsatt läsning av tidningen.

Under upplysningstiden ökade läskunnigheten och det blev allt vanligare med privat läsning istället för högläsning. Under 1700-talet slår romanen igenom på allvar. Den blir medelklassens favoritgenre och särskilt antal kvinnliga romanläsare ökar kraftigt. Det skrivs romaner som vänder sig särskilt till kvinnor.

 

Farliga tankar

1700-talet var tiden då litteraturen började kritisera den rådande samhällsordningen och kyrkans makt. Mycket av den litteratur som skrevs hade målet att väcka debatt.Det var dock inte ofarligt att kritisera makten. Censur och tryckförbud hotade ständigt författare om statsmakten eller kyrkan kände sig negativt utpekad av de skrifter som cirkulerade. Det var aldrig ofarligt att kritisera makten.

Flera författare blev fängslade eller drivna i landsflykt för sådant de skrivit. Daniel Defoe, författaren till Robinson Crusoe, blev till exempel fängslad för den kritik han riktade mot intoleransen inom religionen.

Satiren slog igenom
Ända sedan antiken har författare använt satir för att kritisera missförhållanden i samhället. Satiren är en uttrycksform som på ett humoristiskt, ibland elakt, sätt har för avsikt att kritisera och förlöjliga.Satiren riktar sig mot en person, ett samhällsproblem eller tendenser och uppfattningar som ligger i tiden.

Kritiken uttrycks inte rakt ut utan finns under ytan. Satirens förlöjligande är ofta menat som en provokation eller för att få till stånd en förändring. Satiren är i högre grad än ironin direkt hånande. Satir finns i många olika former och sammanhang: litteratur, film, dramatik, revyer, teckningar, dikter, Tv-serier, radioprogram, stand up-comedy.

Ett sätt att undvika censur under upplysningen var att skriva texter som satirer. Två författare som använde satiren var fransmannen Francois Voltaire och engelsmannen Jonathan Swift.  Här kommer en introduktion till dessa herrar:

Jonathan Swift
Jonathan Swift (1667-1745) var domprost i Dublin på Irland. Swift var ständigt aktiv i debatter och starkt engagerad i Irlands öde under det engelska styret. Swift brukade säga: ”Jag skriver för att förarga världen, inte för att roa den”. Det är ingen lögn att säga att Swift var en pessimist som hyste förakt för människan som art. I sitt testamente skänker han pengar till ”det enda människor behöver: ett dårhus”.

Charles Jervas [Public domain or Public domain], via Wikimedia Commons

 

 

Gullivers resor

Hans mest kända roman är Gullivers resor, som blev en av upplysningens stora succéer. Huvudpersonen Gulliver är skeppsläkare som lider skeppsbrott på fyra mycket märkliga ställen, fantasiländer, som skildras med många realistiska detaljer. I Gullivers resor använder Swift både satiren och den populära genren reseskildring för att förlöjliga och kritisera det han ogillade i det engelska samhället, såsom maktmissbruk och byråkratiskt krångel.

På ytan kan boken läsas som en barnbok. Men Gullivers resor är ingen barnbok – utan en satirisk allegori över tillståndet i England och Europa. Genom satiren och allegorin i Gullivers resor, attackerar inte Jonathan Swift de sociala missförhållandena öppet, utan lämnar över till läsaren att själv inse hur löjligt dåtidens europeiska samhällsskick många gånger var.

En allegori innebär nämligen att författaren döljer sitt budskap genom att koppla samman flera metaforer. En allegori har ofta formen av en berättelse eller en saga. Typiska exempel på allegorier är fabler. I fabeln ställs djur inför situationer som påminner om situationer som människor ser i sina liv. Lyssnaren måste tolka allegorin för att förstå det egentliga budskapet. I sin bok Djurfarmen döljer George Orwell sin kritik mot Sovjetunionen genom att byta ut alla människor mot grisar som tar över en bondgård

Gullivers resor är uppdelad i fyra delar, en för varje ställe han besöker. Gullivers första resa går till Lilleputtarnas ö. Precis som Europas stormakter är dvärglandet Lilliput en blodtörstig och stridslysten nation. Gulliver får veta att lilleputtarna sedan länge ligger i krig med grannstaten. Orsaken är att man inte kan enas om hur man knackar hål på ett ägg: från trubbiga ändan eller från den spetsiga. Samtida läsare kunde förstå att Swift syfta på de striderna mellan protestanter och katoliker och byråkratiskt krångel i England.

I jättarnas land är visserligen jättarna dumma, men deras land är ett paradis jämfört med det England som Gulliver berättar om. När kungen hör om engelsmännens krig drar han slutsatsen att det måste vara ett fördärvat folk.

Under den tredje resan hamnar Gulliver i vetenskapslandet Laputa, som svävar i en bubbla högt uppe i luften. Här kritiserar Swift naturvetenskapens upplåsta anspråk på den totala sanningen. Satiren känns aktuell; i Laputa försöker energiforskare få fram solstrålar ur gurkor och laputanerna har konstruerat en datorliknande bokmaskin som Swift beskriver så här:

"[ …] genom hans uppfinning kunde den mest okunnige person skriva böcker i filosofi, poesi, politik, juridik, matematik och teologi utan att äga vare sig intelligens eller studier.”

Den fjärde resan går till hästmänniskornas land. Landet styrs av de ädla hästarna, hoyhnhnms, som har små begär och behov. Det människor som finns där är dock illaluktande håriga bestar, kallade yahoos. När Gulliver så småningom kommer hem igen är han så äcklad av människor att han svimmar av sin hustrus kroppslukt och först efter flera års träning kan han börja äta tillsammans med henne och barnen igen.

”Ett anspråkslöst förslag” – en svidande satir

Mest upprörd var ändå Jonathan Swift över sina landsmäns sätt att förtrycka de fattiga på Irland.De engelska godsägarnas girighet gjorde att det fattiga irländarna dog av svält utmed vägarna. Efter en hungersnöd skrev han sitt sista satiriska storverk, ”Ett anspråkslöst förslag” (1729). Med dräpande satir föreslår han att svälten bland de fattiga ska kunna avskaffas om man lär sig att laga till deras spädbarn som föda åt de rika. Genom att sälja sina barn som delikatesser kan de fattiga förbättra sina ekonomiska villkor, löd förslaget.

Med hjälp av torra siffror drar Swift sina slutsatser. Det finns cirka 120 000 barn på Irland. Många av dem kommer ändå att svälta ihjäl, men om man gör så att man slaktar ungefär 100 000 och säljer dem som föda får familjen pengar över till mat till resten av barnen.

Ett barn räcker för två rätter om man har främmande, och om familjen dinerar ensam bör fram- eller bakdelen förslå. /.../ Den som är mera om sig (vilket jag måste erkänna att tiderna kräver) kan flå kroppen. Väl garvat kan skinnet bli förträffliga damhandskar och sommarstövlar för fina herrar. 

(Ur ”Ett anspråkslöst förslag)

Voltaire

Filosofen och författaren Francois Voltaire (1694-1778) var en av upplysningens största namn. Hans stridsskrifter drog dock på sig en hel del ilska från överheten. Han satt i fängelse och tvingades fly utomlands till England när han hamnade i konflikt med en mäktig fiende. Under sin tid i England lärde

Voltaire känna det engelska styrelseskicket, vars sätt att dela makten mellan kung och parlament han beundrade.

Candide

Voltaires mest kända bok heter Candide. I boken får vi möta Candide, en ung man som bor på ett slott i Tyskland. Candide förälskar sig i slottsherrens dotter Kunigunda. När slottsherren ertappar dem med att kyssas kastas Candide ut från slottet. Det blir inledningen på en lång resa runt hela världen, där Candide möter en massa elände i form av krig, tortyr, prostitution, sjukdomar och naturkatastrofer. Candide tillfångatas av bulgarer och råkar ut för jordbävning. Pangloss får syfilis och Kunigunda utsätts för våldtäkt. 

Enligt undertiteln handlar Candide om optimismen. Berättelsen är dock en stridskrift – en satir – gentemot filosofen Leibnitz, som menade att vi bor i den ”bästa av världar” och att Guds värld är den bästa av alla tänkbara världar. Under sin resa återser Candide sin lärare från slottet, den förnöjde Pangloss. Trots allt elände de ser i världen upprepar Pangloss samma tes hela tiden: ”vi lever i den bästa av världar”.

I Candide diskuterar alltså Voltiare det så kallade teodicéproblemet: hur kan skaparen/Gud kallas god när det finns så mycket ondska? Borde inte allsmäktig Gud kunna sätta stopp för det onda en gång för alla?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *